sara

Sydney ar inte alls som jag forvantade mig. Jag trodde det skulle vara som Sthlm, otrevligt folk, stressade manniskor, rusningstrafiken och inte en enda avkopplande sekund. Sydney ar raka motsatsen. Alla ar glada, de lunkar pa i sin egen takt (springer inte in i en), det ar mysigt och nagot sa otroligt vackert.

Igar var vi runt Operahuset och vandrade runt i flera timmar. Pa kvallen gick vi ut och festade med nagra trevliga manniskor fran vart Hostel. Vi korde en hel del dricklekar och sen blev det utgang pa det. Jennie fick nostalgi da vi hamnade pa samma klubb som hon och hennes kompis hade besokt for nagra ar sen. Utav alla klubbar sa hamnar vi pa det stallet dar Jennie redan varit pa. Ja, for er som inte visste det sa var Jennie i Australien for nagra ar sedan med skolan, thats why.

Idag var det inte manga som var pigga. Jag och Jennie gick upp runt elva och at frukost, sedan gick vi och lade oss igen. Men runt ett-tiden sa drog vi runt ner pa stan, vidare till hamnen och gick pa en gratisfestival. Det var mysigt. Satt i solen nagra timmar och bara njot nar vi plotsligt i var sinnesro blir storda av ett skrik. Da var det en gammal tant som ramlat i havet. Ah det var sa synd om henne, hon sag sa radd och ledsen ut. Men hon klarade sig, hon skrattade faktiskt at det lite senare.

Nu sitter jag har (Kings Cross St, The Strand Hotel) och knapprar vid dumburken for att halla er dar hemma uppdaterade om vad som hander. Hade for ovrigt varldens mysigaste samtal med Kaky igar. Sa kul att hora hennes rost igen. Jag maste ha sett ut som varldens storsta miffo dar jag stod mitt pa gatan med varldens fanigaste leende pa lapparna. Jag var sa lycklig over att fa prata med henne igen, tank vad mycket en san liten grej kan gora. Och nu nar jag loggade in laste jag varldens sotaste kommentar fran mamma, det varmde i hela hjartat och jag blev nastan lite tarogd. Snyft.

Nehepp, ska val ta och ga och laga mig lite pasta och tomatsas for ovanlighetens skull. Not.