sara

ALLTSA JAG AR NOG VALRDENS LYCKLIGASTE MANNISKA PA JORDEN IDAG. JAG AR SA GRYMT LYCKLIG KAN INTE SLUTA FNISSA. JA JAG MASTE SKRIVA MED STORA BOKSTAVER FOR JAG HAR HOPPAT FALLSKARM!!!

En helt vanlig vardag pa nya zeeland kan se ut sa har:
Klockan ringer halv sju lunka ivag till koket och koka grot, packa ihop sina saker och vanta pa skjuts. Var? Jo till ett gang som ska ta oss 70 jvla meter ner under jorden. Kolsvart och allt du har ar en liten ficklampa, urhet vatdrakt, hjalm och barsele. Barsele? Jora jag hissade ner mig i en grotta, akte linbana (det enda du sag var lysande bajs pa vaggarna, ja, alltsa lysmaskar), hoppa fran klippor och ner i 10 gradigt vatten. Simma runt och bara njuta av ljudet fran vattenfall nagonstans i grottan. Klattra upp for ett par vattenfall och krypa som sjalvaste Gollum i en halvmeter hog tunnel. MUMS.
Satta sig pa bussen och aka till Taupo, satta pa sig en rod overall, en underbart het huvudbonad och goggles. Satta sig  i ett plan och det enda du kan gora ar att skratta for att situationen ar sa stord!!! Jag var helt nollstalld och fattade inte vad jag holl pa med och som om det inte kunde bli varre sa borjar jag sjunga pa "ABC du finns i mina tankar, CDE mitt hjarta det bankar" Va fan? Vad ar det har? En snubbe bakom klappar mig lugnande pa axeln och spanner at mina livremmar runt kroppen... Shit? En annan kille oppnar upp den enda EXITdorr som leder ut, ja ut som i 3000m upp i luften. Jag kan inte sluta skratta, vad ar det som hande, varfor skrattar jag for? Sluta! Snubben bakom klappar mig pa laret och visar med en signal att jag ska rora mig fram till oppningen i planet, satta mig och dingla med fotterna utover kanten. Fortfarande 3000m upp i luften. SWISH!!! Helt plotsligt knuffas jag ut ur planet - min enda trygghet - och de forsta 10 sekundrarna fattar jag inget. "Var ar jag, var ar marken, jag kan inte andas" och sen... HELT UNDERBART! Jag faller alltsa mer an 200km/h och allt kanns bara underbart. Kan ni fatta det? Jag skrattar annu mer och snubben bakom mig tar tag i mina hander och bada skriker ut allt vad vi bara kan. Under mig ser jag havet, landskapen, djur, manniskor som ror sig och jag ar helt ensam i hela luften. Bara jag och snubben. Jag har aldrig kant denna frihetskansla som jag har gjort idag och jag kan inte sluta le. Jag alskar livet!

Hoppas ni har det fint! Jag kan fortfarande inte sluta skratta. Allt ar sa bra:D