sara

Åh vad jag älskar att bo på hostel, mm det är verkligen mumsigt och allt är så rent och fräscht och alla tar hänsyn till varandra. Det är så fint! Jag älskar, som imorse t.ex. så tog jag en dusch och morgontrött som man är ibland tog jag en djup suck och... "Fy satan! Vad är det där som luktar?" Duschen på vandrarhemmet som vi bor på nu står bredvid toaletterna. Så det var någon som hade gjort nummer två imorse under tiden jag duschade och det luktade inte mumma kardemumma. "Aja, värre saker har hänt" Jag och Jennie går ner för att laga lite gröt, det finns inte en enda ren kastrull, i alla kastruller finns det fastbränt ris, pastsa, potatis och alla gegga ni kan tänka er.
Ja, men man vänjer sig gott folk, man gör det och det känns inte som om det är något som förvånar mig längre när det kommer till att bo på vandrarhem. Speciell inte min förmåga och överlevnadsinstinkter till att klara dagarna här. Hah! Nej, jag måste erkänna en sak angående överlevnad. Jo. Jag och Jennie satt i min säng, hade datorn i knäet som rullade de första avsnitten av Veronica Mars. Ja, vi hade ätit kvällsmat (pasta och tomatsås) och ja, vi var väl sisådär halvmätta men båda kände att det skulle ju vara gott med något sött, kanske choklad. (Blir ni förvånade eller?). Jag och Jennie sneglar på varandra och jag ser hur Jennie drar på smilbanden och jag slår ner min blick till sängen under mig. Båda vet, fulla av skam vad vi kommer snart göra. Jag tittar på Jennie och hon nickar uppmuntrande åt mig. Jag klättrar ner från min säng (jag har överslafen), ställer mig framför holländarens säng och stirrar på något som ligger på hans säng, jag sneglar upp mot Jennie igen och hon nickar fortfarande, jag böjer mig fram och snabbt som attan roffar jag åt mig två kakor från hans kakpåse som ligger där helt öppen och välkomnande. Snabbt som attan med chokladkakorna i handen hoppar jag upp i sängen igen och ger den andra till Jennie. Båda tar en snabb tugga av kakorna och tuggar långsamt. "- Han var ändå så otrevlig mot oss i början!" säger jag och Jennie håller med. Men jag känner att skuldkänslorna sitter kvar lite. "-Han hade ju en hel påse med kakor och vi hade inga!" säger jag och Jennie håller med mig. Bra, och mina skuldkänslor är borta med vinden.

Välkommen mina vänner det är så här man bl a överlever hostellivet. Man måste vara lite grym och hård ibland. Och för guds skull håll alltid ögonen på "free food" hyllorna.

Nu, ut i solen!



Konstiga djur finns det gott om här.

Utgång häromdagen. Stötte på Andrew och Dutchie igen och danskarna. (Dick Casablancas).

En utav hostelkatterna i Mission Beach.